allmecananneli

Idag utklädningsplagg...
Köpte denna klänning på HM, typ allt i ett, när vi skulle på kusinens bröllop 1987.

Syslöjden i skolan var det roligaste ämnet. Tyvärr tyckte inte alla som jag, så ibland var det mycket stökigt på lektionerna (stackars läraren...). 
Numera syr jag med en låg-pris Hugin-maskin från Coop (?!). Syr man en längre raksöm och vill hålla ner pedalen för lite högre fart , så studsar den likt ett borragregat från Laver. 
Det är bara gilla läget, jag har ju själv införskaffat den. Kanske var jag lite krasslig och gick in i fel affär...
Den gamla Singer`n fick jag i present av Staffan då vi nyss hade träffats. Tygaffärn "uppe i backen" hade begagnade skolsymaskiner för ca 1500 spänn styck. Maskinen hade bara två val, typ, raksöm o sicksack i olika bredder.  Den vägde över tio kilo, men jag bar hem till lägenheten på stigarna, jag var sååå lycklig!
Tillsammans fick vi över tjugo roliga år ihop. Tyvärr kom vi inte riktigt överens de sista åren. Undertråden ville inte hänga med och till slut sa jag adjö.

Här håller jag på att forma ett nytt överdrag till chefens stol i nya hytten.

Första sittningen fick Wilma.

Äntligen har jag tagit mej upp i backen i Kåbdalis! 


Backen var isig och hård.


Många gånger såg man inte vad som väntade några meter bort. Många branta stup, en riktig störtloppsbacke.


Jag tog mig ner i alla fall (plogade, med ett enklare ord)... Stakade mig tillbaka till Hof, tog av mig den hyrda utrustningen och återlämnade den. Det var en timma på skidor. Det här var inte min grej.
Anton åkte själv resten av dagen. Jag gick in till några grannar och fick mej en avslappnings-drink. Jag överlevde.


Lina och Anton i soffan.


Lina och Henrik i soffan.


Maria, Lina, jag och Henrik. Paus efter den goda grillmiddagen.


Eriks fina pojkar Tomas och Alex lekte med huset och gubbarna hela eftermiddan och kvällen.
Hela familjen "Eriks" och Henrik o Lina övernattade i husvagnen. Efter den sena frukost blev vi ensamma och kunde sova middag...  
Ännu en underbar helg i Kåbdalis är över.












  

Så här såg det ut igår kväll när jag kom hem. Vi har uppgraderat Nybyn  62 med en ny garage port med automatisk öppnare. Åh, så smidigt! Va! Jag sitter kvar i bilen med dosan i handen, klick, så är det bara att köra in  för parkering. I köket stog middagen färdiglagad på bordet! Antons Lina hade gjort tacos med tillbehör. Även hennes mor var med. Roligt med besök.
Men resten av kvällen? Ja, hör och häpna, vi, inklusive Anneli Johansson tittade på hockey!
Stackars Tv n och ljudanläggningen! Vilken match! Skrik, vrål och klagan på allt! Spelare, publik och tränare verkade aldrig bli nöjda. Alla moment på plan gicks igenom flera gånger minitiöst. Där kan man tala om arbetare som har höga krav på sig. Samt att de på arbetstid får knuffas och tacklas hårt utan att facket eller arbetsmiljöverket inträder...

Vill ni se nåt vackert?
Titta in på syrrans blogg 

Idag  är vi alla ledsna här på jobbet.
Allas vår Fredriksson har avlidit.
Det känns tomt utan honom.
Hans stol står tom.


Fredriksson står längst fram i grå kavaj.
Gruppbilden är tagen i november då alla anställda besöktefestligheterna på Älvsby Galan.

Under veckan som gått har jag haft bokstavs och ord-torka. Jag önskar inte någon denna åkomma. Därav inga inlägg senaste dagarna. Livet har gått vidare efter Falköpings weekenden.
Arbetsveckan avkortade jag med att sluta tre timmar tidigare. Laila och jag åkte till Luleå på inköpsresa. Men det verkar vara en "mellan-tid", de rear ut vinterns plagg och inväntar vår-nyheter. Så det blev inte så lätt att hitta nåt när man har vårkänslor. Inga kläd inköp altså. Men det fanns ju andra affärstyper, som tur var. 
Igår lördag åkte Staffan och jag upp till Kåbban för övernattning helt oplanerat. Skönt att sitta ute och andas o sola! Vi har nu, under ljusets intågande insett att de står en arme av ståtliga tallar bakom våran plats. Tallarna bestämmer vars vi kan sitta och sola under dagen. Det är tur att jysk stolarna är lätta att gå omkring med...
Kvällen som följde innefattade måånga besökande! Åh så roligt Maten på puben var smaskigt gott (det blir ju det när man är vrålhungrig.)Vi hade även övernattande gäster, vilket innebar att vi själva nu invigt bäddsoffan i förgården. Nice. 


Avkopplande.


Eftermiddags bild i soffan med Viktor och Dessie ("Meny-tillverkarens" sambo).

Det är inte bara Erik Saade som blev lördagens vinnare. Viktor och Tommie tog hem första priset LBC Ruschen Rally Tävling i Lima (vid Mora). Viktor leder idag Sverige serien i sin klass.
Bilden är från Rally tävlingen i Sikfors för två veckor sedan, då vann de också första pris.

Ja så var man då äntligen framme hos syster yster i Falköping.
Direktflyget Luleå - Landvetter gick bra. På grund av snöovädret vid start så blev vi lite försenade. Det blev taxi, som körde i hög fart till tågstationen i Göteborg. I sista minuten hann jag kliva på tåget till Falköping.




Lunch på Riviera i Skövde med Ellas gudmor Mikaela, ella och Stina.
Idag har vi suttit och pratat och shoppat.
Flera fina fynd, kul med lite nya affärer.

Det här Meny-stället har funnits i mina tankar en tid. I morse ritade jag det på ett papper och lämnade över det till en av killarna i verkstan. Inom två timmar var det smidat, svetsat och målat. Meny stället står vid ingången till cafe`t och affärn, så att det blir enklare för kunderna att se "dagens rätt" innan man går in.
All Mecans logga är ju kugg hjul, och ja, plattan som pappret sitter fastklämt på ska föreställa ett kugghjul. 
Sådana här projekt, övrig inredning i butik och all annan organisering av synliga saker är jätte roligt!!!! 
Ikväll har jag tapetserat halva "lill-hallen" in mot toan i en vacker mörk cerise färg. Vissa saker blir ju som vi alla vet lite eftersatta. (Tapetseringen skulle ha gjorts för ett halvår sen) Det är enkelt att bli "hemma-blind".
Bättre sent än aldrig...

Det är inte alla dar som det händer så mycket. Så här kan en vanlig dag vara;
I morse steg jag upp vid femtiden efter att ha legat och "dragit" mig en lång stund.  I samband med att jag försöker fixa till håret (minst en halv timme) lyssnar/ser jag på Tvn från rummet. Tisdagar är det repris på Fråga Doktorn, ett intressant program, men oj, oj vad många sjukdomar och krämpor som finns...
Efter att jag speglat mig en sista gång och insett att det blev likadant som igår, så ger jag mig, klär på mig, och startar bilen.
Fredriksson är alltid först på plats, så ibland hinner vi sitta och prata "allmänt" en stund. I samband med samtalet och kaffekoppen läser jag propellerbladet PT (ibland är det ju inte mer än fyra sidor). Men det går ju fort.
Start av dator, kontroll av dagens insättningar. Eventuellt betalning av fakturor. Plus övrig pappersarbete.
Kafferast, kring nio, om det går.
Numera står jag vid mitt skrivbord eftersom det är höj o sänkbart. Behagligt.
Resten av dagen är fakturering, övrig bokföring, organisera projekt, långsiktiga o kortsiktiga beslut, kundkontakt, personal, städ, tvätta o hänga kläder. Plocka, och gå tillbaka med grejor som lämnats här och där.
Det händer att jag åker till någon leverantör och hämtar akuta grejor som saknas.  
Ja, som ni ser hände det inte några stora händelser idag.
Det känns verkligen roligt att vakna varje morgon, må bra, och att ha ett jobb att gå till!




Mitt nya kontor.
Välkomna!

Bilden visar vad som komma skall. Denna lift ska jag beträda till påsk. På något sätt ska jag komma ned, DET vet jag. Lovade syrran att om hon skulle komma upp till norrland över den kommande högtiden så ska storasyster hyra skidutrustning för att tillsammans kunna åka en dag i backen med henne.
Det har varit en härlig helg med husvagnen. Fint vårväder, trevliga pubkvällar med mycket musik och
många gäster på besök. Som pricken över i, bjöd äldste sonen med familj på söndagsmiddag. Ett bra avslut. 
Idag har jag suttit med mamma och ätit lunch i byggnaden på bilden. Alla fönster är upp mor backen. Barn, ungdommar, vuxna och ännu äldre, verkar kunna denna sport med stil och glans. Likt böjbara, återfjädrande raketer viner de nedför backen i mycket hög fart. Trendiga och sportiga föräldrar har en rem mellan sig och två-åringen. Här syns inga kontakt problem eller trotsiga miner dem mellan ! Oj, så samspelt de åker! 
Men, det inser ju även jag, man åker ju bara om man är intresserad och tycker det är roligt. 
Återkommer för info efter åket. Jag lovar. 




Bilden visat ett annat åk. Jag har stor respekt för djur och vill därför inte vara i närheten av något annat levande än oss mänskliga homosapiens. För en tid sedan gjorde jag dock ett dock undantag. Åket var enkelt, och innebar knappt några risker alls (intalade jag mej) De gick lugnt och stilla, i gungande takt, den invanda stigen de gått så många gånger. Efter en kvart var strapatsen över, kamelen satte sig försiktigt ned och man fick kliva av. Pust, äntligen på fast mark! 
Det känns bra att kunna övervinna rädslor och andra nej-tankar som kan finnas lagrade där inne någonstans. 
Så var en av dessa utförda. 
Nu återstår bara resten.