allmecananneli

Frihet är att en söndag kunna sätta sig i golfen och köra en sväng. Ringde faster Maria, som utan att tveka ställde upp som följeslagare för en kortare dagstur till min kusin Laila i Arvidsjaur. De två, har två gemensamma intressen som jag inte deltar i. Nämligen blommor och katter.  Men jag visste redan vad jag givit mig in i så jag lät dom surra. Ja, det blev prat om knölar, rötter och skott. Kattlådor, veterinärer och kattmat... Det enda inlägget jag kunde komma med som gällde djur var geten Viktoria.
Det var en gång en sommar hos mormor o morfar i slutet på sjuttiotalet. Mormor frågade om vi ville låna en liten gullig killing någon vecka av en fårfarmare. Oh ja! Det lät ju jättekul! Va skoj med en liten skuttande killing att leka med. Viktoria skulle den heta, likadant som den nya ättlingen i kungafamiljen. Någon dag senare kom mormor och amazonen in på gården. Ut ur koffertluckan klev en fyrbent varelse ut. En stor get med horn! Men vi blev glada ialla fall, den skulle säkert gå att leka med. 
Sammanfattningsvis kan sägas att det var en mycket envis get. Den ville mest stå inne och svalka sig i laggårn eller ligga i skuggan under ett träd. Att dra den ut och in varje dag slet på våra krafter. Bara att dra den ner till sjön och tillbaka hem igen tog en hel dag. Men vid återlämnandet var hon det vitaste djuret i hagen. Troligen hade hon ändå fått en skön semester. Hon fick ju så mycket "egen tid". 
Ja, det var ett gammalt sommarminne så här i vintermörkret. Och ja, det är skönt med "egentid" även som människa, bara vi unnar oss den.    

Välkomnar ni läsare och mig själv till denna "bloggvärld". Än en gång har jag överträffat mig själv med att göra något jag inte trodde jag kunde eller skulle göra. Skriva texter och visa bilder som andra kan begrunda här i datorns värld känns lite konstigt. Är ju uppvuxen med stationär telefon för kortare samtal, papper o penna för brevvänner eller "naturlig samvaro" med ögonkontakt över fikabordet. Man ska aldrig säga aldrig. Jag lovar inget, vi får se hur det går. Bilder kommer att bli ett naturligt inlägg. Ska bara lära mig hur jag ska hitta igen bilderna jag fotat och lagt in i datorn, där någonstans... Oj, så enkelt att ta fram ett hederligt fotoalbum! Man bläddrar fram och tillbaka,  blad för blad. Albumet lägger man tillbaka på hyllan, där det snällt ligger kvar till nästa gång. De bilderna gömmer sig inte under något "dokument" eller någon annan obeskrivlig post som inte kan nämnas.
Nej, nu ska jag välkomna det nya och göra något positivt av det.
En arbetsdag till helg! I vanliga fall ser jag till att alla veckans dagar är fyllda med arbete, då går dagarna fort (Måndag till fredag altså, men det brukar ju bli nån extra timme på helgen också.) Helgerna vill jag ha lite planerade iallafall. Typ Lördagsbjudning med gäster, Husvagnsliv eller shopping. Denna helg är noll. Vet inte alls vad jag ska göra. Kåbdalis lockar, det är ju lönehelg, men vagnen står ju där någa månader till. Så vad då...
Den här lilla texten som tar några ögonblick att läsa har tagit mig två och en halv timme att formulera till skrift ur mitt huvud. Jag är vid gott mod. Det kan bara bli bättre.

Kul att du har hittat hit. Uppdatering kommer inom kort.




Trevlig helg!

/Anneli