allmecananneli

Årets näst sista kväll tillbringade vi med att vara Wilmas barnvakt hemma hos henne.
Det gick bra, hon hade inte vilat någon middag under dagen och somnade därför tidigt.
Resten av kvällen slappade vi framför TV. Det gjorde även familjens katt, men på min mage! 
Jag har som ni vet en stor respekt för djur och kan inte förstå varför de dras just till mig. (har aldrig lockat eller busat med ett fyrfota djur). Nåja, det gick ju bra, efter en stund vågade jag andas och till och med skratta lite år gamla "Snuten i Hollywwod" som vi såg tillsammans alla tre.
  

-"Äntligen!" säger jag, efter en lååång väntan.
-"Nu är det gjort" säger mannen.
Angående den lilla mini-servicen skotern fått.
Klar för start, snart... 

De ringde någon från Luleås "Facebook Serverhall" till oss på jobbet idag. Det var inga IT/data fråga de ville ha besvarade precis. Nej, en maskin som arbetade med byggnationen var det som behövde repareras, såklart. 
Staffan åkte dit direkt. Det beslutet behövde ingen betänketid.
Men det är ju klart, det var ju yrkesmässigt.

  

Förra året juldags afton övernattade vi för första gången i Kåbdalis. Tiden går ju fort, man hinner knappt göra en notering i almanackan så ska det vändas blad till ny månad...
En boende här i byn säljer och levererar ved till oss campare. Vilken service..! Nu inväntar vi bara lite ljusare tider. Kollade i väderstatistiken i PT. Dagen har förlängts ca fyra minuter. Ja, det är ju inget man märker precis.

En av julaftonens höjpunkter är "julklappsleken". Enkelt, billigt, roligt och kravlöst. Man köper något för ett maxbelopp på två hundra kronor.
Deltagarna slår tärning och stannar tärningen på en sexa har man rätt att välja ett paket och öppna det. 
Nästa person som slår en sexa har då valet att välja ett nytt oöppnat paket från bordet eller ta någon annans öppnade paket. Då blir det lite livat och hornen växer på somliga. 
Denna kväll blev jag avtagen en yxa och blev istället ägare till nya handukar på toan. Inte illa...



Det brukar ju bli mycket "sittande" en sådan här afton. Jag chansade och köpte ett "Electronic Dart Game" från sportaffären här i Älvsbyn.


Liv i luckan!
Tavlan är batteridriven , den talar engelska och håller tur ordning på deltagarna och dennes poäng.
Riktigt skoj faktiskt.
Oj, vilken "spel-kväll" det blev!

Mamma, jag, Maria och Maud.

Dagens fundering;
Undrar hur Svensk handel redan i november kunde säga vad årets julklapp skulle bli...
Jag menar denna matkasse...
Det verkar vinklat, men vet ej åt vilket håll...

Här är det, i slutfasen, jul frunch (frukost o lunch) med barnen, Anton´s och Erik´s. De åker vidare för mer firande hos andra släktingar. Skönt att vi kunde träffas hela familjen några timmar.
 


Årliga traditionen kom fram, Ångmaskinen. 
Ångmaskinen har kompletterats med olika tillbehör genom åren. Från början drev den bara en generator med en liten glödlampa. Nu driver den en kallsåg, pelarborr och cementblandare.
Kan tillägga att sågen har haft samma tändsticka under sig i flera år. Inte så vassa taggar, om ni förstår.
Vid dagens körning tog sönerna fram Uncle Bens Ris och fyllde/tömde cementblandaren som snurrade frenetiskt.
Köket måste nu dammsugas grundligt pga risgrynen som ligger lite här och där.
Men roligt är det att titta på. Det ryker, puffar, visslar och rör sig.

  
Pojkarnas gamla hockey spel har plockats fram ur ladan och dammats av. Naturligtvis fanns inga puckar kvar och en front spelare hade en idrotts skada i foten.
Men det åtgärdades vid ett tidigare besök på Barnens Hus där de säljer reservdelar. Det var bara en chansning, trodde inte det fanns tillbehör att köpa numera.

Att fylla år är inte alltid så roligt. Man påminns om åren som gått, och de allra flesta känner sig mycket yngre än vad almanackan räknat ut att man är.
Maken fyller, otursamt för honom,  år någon dag före julafton. Som vanligt är det inget han vill ståheja om. I år har jag tvingat på honom en skoterhjälm, för användning vid eventuell körning av snöfordon. Men den presenten som fick hans ögon att tindra blev den radiostyrda helikoptern han fick av Henke! Sonen har även köpt en likadan till sig själv. Igår kväll flögs det för fullt i köket här hemma. Något flyg certifikat har ju ingen av dem så jag hukade mig  iväg till Tv soffan som skydd.

Så här vid mogen ålder har man lärt sig en del. För länge sedan städade och fejade jag febrilt dagarna innan högtid eller annan sammankomst här hemma.
Nu städar jag efter helgen när gästerna åkt hem och man själv vilat upp sig...
Naturligtvis har toaletterna fått sig en rejäl uppfräschning (helt naturligt) men i övrigt gör jag en snabb avtorkning med go lukt spray och engångsdukar på synliga delar. Ett annat bra tips till er som "snabbrecondar" är att kvällen innan tömmer man tvättkorgen på allt som ligger och skräpar. Man fyller maskinen på med massor med doftande sköljmedel, hänger tvätten på elementen över natten, dagen efter luktar det "nystädat", i princip gratis.  
I morgon när gästerna kommer tonar jag ner belysningen och tänder massor med ljus.
 
Tyvärr har jag inte lärt mig av Alla tidigare misstag. Har gjort gratäng och Janssons i ugnen. Som vanligt fyllde jag formarna lite för mycket och grädde och annat flödade ut och brändes fast.
Hade det varit som vanligt hade jag bara stängt luckan och rengjort ugnen en annan dag. (rengöring av denna vitvara är nämligen det absolut värsta jag vet.) Ja, ni vet ju, stå på knä och stoppa in skallen i denna hemska vrå...putsa, putsa och putsa,  fy fn...
Men, denna gång testade jag avfettning för skogsmaskins motorer... Det var bara att spraya och torka. Kände mig mycket nöjd och belåten. Knäna värkte ingenting och jag var inte heller svettig eller arg.
Måste bara smörja in händerna med handkräm i några dagar. Händerna är skinnflådda och naglarna har mjuknat.  Starka grejer det där.

Kika in på www.westernfarm.se
Ni kikar in, men vi har besökt "farmen" där utanför Boden för att äta julbord och ha trevligt!
Efter den fantastiska showen entrade Tomas Döitken upp på scen och spelade mkt bra dans musik.



Frivilliga (här en okänd norrbottning) utsätter sig på egen risk för "bull riding". Man har för avsikt att försöka hålla sig kvar på oxen så länge som möjligt under mycket svåra förhållanden. För det mesta kastas man av och alla applåderar o skarattar (?!).
I den här hallen var det även fartig country-music med live band.


Mina föräldrar var där med alla hennes jobbarkompisar samt respektive. Här sitter hon och visar upp sitt kvällens nya hals smycke... en visselpipa. Men varför?
Jo, alla i bussen behövde bara blåsa en signal så serverades man en drink. 
Vilken service! Vilken arbetsgivare! 


Här poserar vi under förfesten, jag och tre blondiner.  

Nu ser jag ännu mer fram emot vintersäsongen i Kåbban. Ja, ni ser ju vad jag köpt... Den här saken och husvagnen är lika gamla men vagnen var nästan tio gånger så dyr i inköp! Naturligtvis beror det på efterfrågan. Dessa fritidsaktiviteter finns att köpa i tusentals varianter året runt. Men det är inte lätt att hitta så lättlurade kunder som jag... Vi ska ju bara köra på led och ut på någon sjö. Känner mej helt lugn och trygg i vad jag köpt. "På köpet" fick jag med en svart skoterhuv som killen menade att jag kunde byta ut lite sådär... Totalt onödigt altså. 
Då återstår det bara att ta fram de arkiverade skoterkläderna ur ladan.

"Min uppväxt är inget jag talar högt om...Vem vill höra historien om hur just jag blev till i ett växthus i Danmark? Förresten, Det vet jag inte riktigt själv heller. Hur jag blev till altså. 
Mitt första minne, som finns där lagrat riktigt längst upp i toppen, är när jag som frö sattes ned i torvrik jord i en låda. De första två månaderna var varma och fuktiga. För varje dag som gick blev den lilla yta som var och en tilldelats allt mindre. Varje dag var likadan. Lysrören i taket där i växthuset tändes i ottan. Vatten och växtnäring tilldelades oss två gånger per dag. Varsamma händer plockade bort någon stackare som såg vissen ut. Rykten florerade att bättre tider skulle nalkas den som växte sig "rak" och hade linjer likt stora A. Det gällde altså att att blicka uppåt och se frammåt!
När inskolningstiden var över tog vi avsked av varandra, många av oss skulle aldrig ses igen hade vi fått veta. 
Vi transporterades likt fångar i en gammal lastbil, utan avgasrening, ut till okända marker. 
Pigga och alerta ungdommar planterade ut oss i det nyligen markberedda skog området. Visst blev det lite svinn, några av de andra kastades åt sidan. Det var nära ögat, men jag planterades ned med ett förståndigt tryck med foten. Från den stunden insåg jag vad som menades med att leva i det fria! 
Åh, vilket härligt decennium det blev! Jag växte till mig så det knakade. Odlaren gjorde årliga kontroller på markerna där det planteras. Tiden gick sin gilla gång.  
Vi var alla helt medvetna om våran roll här i livet och att just dessa tio år skulle vara det bästa. Ja, egentligen skulle den perioden vara "hela vårat liv".
Avrättningsdagen nalkades, det var bara att acceptera. En liten och behändig skogsmaskin kom och tog oss med på sista resan. Jag var nöjd med mitt liv och förväntade mig inte något mer efter detta. 
För andra gången under mitt leverna kom jag in i värmen i en hall för paketering i nätfodral. Oj, så tajt och trångt det blev! Resan över landets gränser var inget man kände av, och vad spelade det för roll egentligen? Livet var oåterkalleligt slut, avhuggen från roten, inkapslad i ett nät, påväg mot okänt mål... Man visste att endast några veckor fanns tillgodo av livet innan man blev till flis. 
Vi var ett tjugotal granar som släpptes av hos Floristen i Älvsbyn så här i december. Här insåg man vad plantage ägarna pratat om när det gällde vinter och kyla. Mörkret inte att förglömma...
Men det som sedan inträffade hade ingen förvarnat oss om! 


Här duschar jag och nya ägaren, oj oj, ni skulle bara veta....


Här står jag avtorkad och påklädd. Nu förstår jag vad som var meningen med att vara gran!
Jag har kommit hem.

Puckar och slagträn, bollar och racket, stavar och och klot, listan på dessa ointressanta substantiv kan göra så att hela bloggen raseras... Ni som känner mig vet att alla typer av tävlings moment som består i att försöka vara bäst och bli en vinnare, överlåter jag åt andra. Jag är ju helt tävlings o intresserad.  Anledningen till att man ens anmäler sig till en sådan här bowling kväll på Forum är ju att man får träffa så många bekanta och umgås mellan, ja vad kallas det, stötarna/kasten. Som vanligt hade vi mycket god lag anda inom gruppen och samarbetade bra. I pausen blev det middag med god fläskfile`o gratäng. Och mera prat mad alla möjliga. 
Kvällen avslutades med prisutdelning i olika, och för mej nya, vinstklasser. Det blev kvällens etta och tvåa naturligtvis. Sedan kvällens rookie (nykomling) och fjäskis (den som flamsat mest kring de som arrangerat) (?!)


Ja, och så skulle ju även kvällens sämsta klot rullare koras och motta priset som var en After Eight. 
Det är från den askens innehåll jag sitter och doppar i kaffet just nu. 
Man kan ju inte vara bäst på allt:)

 

Svägerskan Mari och jag fixades en biltransport till  byn intill så där på fredagskvällen efter våra jobb. Vi hade bjudits på tjejfest i Vidsel av våran vän Susanne. Med varm glögg välkomnades vi i hallen, en vit vinterdrink tilldelades vi i köket och resten av kvällen satt vi i sallongen och skalade räkor och åt sallad. Som gjort för en riktigt lyckad pang kväll i gott sällskap.
Men redan efter någon timme kom någon och knackade i mitt huvud. Nacken styvnade och halva ansiktet kändes sammandraget och spänt som om jag skulle ha gjort en ansiktslyftning. De milda ljusen från stjärnorna i fönstren och varma ljusen på borden, mottog mina ögon som direkt solarie strålning. Våran lugna samtalston mellan varandra tog mina öron emot som ett eko från  krigs alarm som vibrerade  mellan två berg.  Att sedan kunna tänka klart och redigt när samtidigt torktumlaren fylld med grus startat i skallen är inte någon lek så här i lucia tider. Nu är jag ju envis och vill sällan låta migränen vinna en sådan trevlig kväll som denna. 
Det blev lyckat i alla fall. 
Vet ju att jag kan ta hur lång sovmorgon som helst, dagen efter, och det gjorde jag. 
 

Ja så är man åter på plats här bakom skrivbordet... Under några dagar har mitt rum används som data utbildningsrum för personalen.
Jag har dessa dagar jobbat som kund mottagare och telefonsvarare. Som i gamla tider altså.
Men det gick väl ganska bra ialla fall... Telefonkunder som har maskin problem hänvisar jag vidare till tekniker. Och det är ju enkelt, att hänvisa kunden till en annan person som löser den frågan.
Men då det kommer in kunder som frågar vilken motorolja som passar till traktorn hemma på gården får jag huvudbry... Samma sak gäller kunden som väljer en sido markering från butikshyllan. Han kommer tillbaka en stund senare, mycket besviken och menar att det är dålig kvalitet på grejorna nuförtiden, lyset blixtrade bara till en sekund, menade han. Just då kommer reservdelskillarna ut från kurs rummet, ser min konfunderade min, och frågar kunden om han vill ha 12 eller 24 Volt på sidomarkeringen... Ja, altså detta med elektricitet är inte enkelt... Men resten av tiden som "kundmottagare" har varit som vanliga dagar med övrigt verkstadspyssel och skicka/ta emot gods.

Nu är det "som vanligt" igen, alla är på plats och jobben rullar på. Och snart rullar man väl av sig själv... Jag tog med jultallrikar och besökte min 90-åriga farmor för en jul-lunch idag. Hon uppskattade den och vi hade några trevliga timmar.

I år var det äntligen lilla julafton med syjuntan hos Lena. Vi som besökte henne denna kväll, mitt i veckan, satt  bara och njöt... Det började bra med olika smarriga o nyttiga pajer och sallad enligt Lds, GHi metoden eller vad det nu kallas. Lena är en riktig matmamma och älskar sitt kök och alla typer av matpyssel. 
Allt var så nyttigt och gott. Det var ju kul att träffas igen och sitta och samtala. Elden från den öppna spisen värmde skönt, julmusiken i bakgrunden gungade oss sakta vidare. 
Men sen spårade det ur totalt. Efter ett ögonblick dignade köksbordet av allahanda hemtillverkade efterrätter och godsaker! När kvällen var över, var det inte så lätt att komma upp ur kökstolen. Byxorna spände i midjan för oss alla. Oj, oj, oj vilken mat kväll!    


När bordet duktas av en sista gång blev det dags för paket utdelning. Vi 60-talister behöver ingen tomte som kommer in och lurar oss... Det är enkelt avklarat med att numrera paketen och ge varje deltagare en nummerlapp.
Trevlig 2a advent!