Att åka med luddor i korgliften



I eftermiddag, då dagåkarna gett upp och kvällsåkarna inte hunnit komma till start, passade jag på. 
Gick från värmen i husvagnen upp mot skidanläggningens största och högsta väg mot toppen.
Knackade försiktigt på skidvaktens dörr och steg in. 
"Skulle jag kunna få åka upp med liften ett varv utan att stiga av..?
Bara denna enda gång. Jag ska ta några bilder med kameran, och det är ju inte såå många åkande just nu???"
"Jajamensan, sa glade Kalle, inga problem, jag stannar av den så att det blir enklare att kliva på"



Och så åkte jag iväg, uppåt. Skön bänk att sitta på. Kände mig lugn och säker.
Ner kommer man ju alltid.



Kåbdalis skidanläggning har anor från mitten av sextiotalet.
Anläggningens servicehus, uthyrningsstugor och själva backen har kontinuerligt utökats efter årens gång.
För att kunna vara en av de första som kommer igång med skidåkningen använder man anläggningens 17 snökanoner som medhjälpare.
Backen ligger ca 570 meter över havet (liksom Tornedalen) och har en fallhöjd på 210 m.



Nästan halvvägs...

Det sitter en vakt i kojan där uppe också... det visste jag inte i morse.
Dennes arbetsplats kan ju liknas med en biljett klippare som sitter i en kur i tunnelbanan.
Eller en virkes kontrollant på ett sågverk.
Det bara rullar på menar jag.



Så var jag nästan nere igen då. ( Känner mej egentligen som en riktig "turist08á".)  
Oerhört vacker utsikt över stora nejder!!!
Man fick en fin överblick över backen och husvagnsparkeringarna.



Reklam på skyddsräcket.

Ja, vilket åk!!
Några minuter i "luften" så var man nere igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0