allmecananneli

Middagarna numera är det lite si och så med... Helt naturligt altså eftersom alla tre hungriga vargar har egna bon sedan något år tillbaka. Och nu gör vi som vi vill.. Helt underbart och härligt kravlöst. Gårdags kvällens meny var tudelad. Vi gjorde var sin maträtt, vilket innebar många kastruller och en något smärre trängsel vid bänken. Men vi åt det som tillagats tillsammans vid bordet. Och det är ju det som räknas. Jag äter inte bruna bönor med fläsk och han äter inte min goda pasta med tomatsås. Visst äter vi varandras mat som serveras på tallriken. Ibland blir de det ju inte mer än varma mackor i ugn. Vissa kvällar kommer vi hem så sent att endast sängen välkomnar. 
Det är gott att äta. 

Det blev en lång höst... Vi har passerat halva november och det är grönt ute.


Det här är skolan i byn. Jag menar att det varit en skola. I mitten på åttiotalet stängdes den, strömmen slogs av ett decenium senare.) Äntligen rivs den och några andra vrak i kommunen. Duktiga ungdomar från ungdomslinjen jobbar dagligen med dessa projekt. Bit för bit demonteras och sorteras alla byggdelar. 
Jag ser det hela som utveckling. Man kan inte driva en skola utan elever. Byborna protesterade säkert då denna skola skulle stängas. (Som i alla andra byar runt i landet) Vi vill ju inte ha några förändringar och vill gärna att allt ska vara som det är.
Detta är ett naturligt skeende i en mycket liten by.