allmecananneli

Frihet är att en söndag kunna sätta sig i golfen och köra en sväng. Ringde faster Maria, som utan att tveka ställde upp som följeslagare för en kortare dagstur till min kusin Laila i Arvidsjaur. De två, har två gemensamma intressen som jag inte deltar i. Nämligen blommor och katter.  Men jag visste redan vad jag givit mig in i så jag lät dom surra. Ja, det blev prat om knölar, rötter och skott. Kattlådor, veterinärer och kattmat... Det enda inlägget jag kunde komma med som gällde djur var geten Viktoria.
Det var en gång en sommar hos mormor o morfar i slutet på sjuttiotalet. Mormor frågade om vi ville låna en liten gullig killing någon vecka av en fårfarmare. Oh ja! Det lät ju jättekul! Va skoj med en liten skuttande killing att leka med. Viktoria skulle den heta, likadant som den nya ättlingen i kungafamiljen. Någon dag senare kom mormor och amazonen in på gården. Ut ur koffertluckan klev en fyrbent varelse ut. En stor get med horn! Men vi blev glada ialla fall, den skulle säkert gå att leka med. 
Sammanfattningsvis kan sägas att det var en mycket envis get. Den ville mest stå inne och svalka sig i laggårn eller ligga i skuggan under ett träd. Att dra den ut och in varje dag slet på våra krafter. Bara att dra den ner till sjön och tillbaka hem igen tog en hel dag. Men vid återlämnandet var hon det vitaste djuret i hagen. Troligen hade hon ändå fått en skön semester. Hon fick ju så mycket "egen tid". 
Ja, det var ett gammalt sommarminne så här i vintermörkret. Och ja, det är skönt med "egentid" även som människa, bara vi unnar oss den.