allmecananneli

Svägerskan Mari och jag fixades en biltransport till  byn intill så där på fredagskvällen efter våra jobb. Vi hade bjudits på tjejfest i Vidsel av våran vän Susanne. Med varm glögg välkomnades vi i hallen, en vit vinterdrink tilldelades vi i köket och resten av kvällen satt vi i sallongen och skalade räkor och åt sallad. Som gjort för en riktigt lyckad pang kväll i gott sällskap.
Men redan efter någon timme kom någon och knackade i mitt huvud. Nacken styvnade och halva ansiktet kändes sammandraget och spänt som om jag skulle ha gjort en ansiktslyftning. De milda ljusen från stjärnorna i fönstren och varma ljusen på borden, mottog mina ögon som direkt solarie strålning. Våran lugna samtalston mellan varandra tog mina öron emot som ett eko från  krigs alarm som vibrerade  mellan två berg.  Att sedan kunna tänka klart och redigt när samtidigt torktumlaren fylld med grus startat i skallen är inte någon lek så här i lucia tider. Nu är jag ju envis och vill sällan låta migränen vinna en sådan trevlig kväll som denna. 
Det blev lyckat i alla fall. 
Vet ju att jag kan ta hur lång sovmorgon som helst, dagen efter, och det gjorde jag.