allmecananneli

Vägen hem till Nybyn har fått sig en mindre retuschering. Under de sista veckorna har vi by-bor tvingats ratta ordentligt mellan koner, avspärrningar och väg-reflexer. Det är tjugofyra år sedan den asfalterades sist. Den gången var vägen bra i två år, sedan har det bara gått utför... 
Breda sprickor, som fjordarna i Norge - djupa revor likt dalgångarna på ryska taigan... ja det har varit "vardagsmat" för oss trafikanter på denna väg. 
Men, som vi säger -Det kan bara bli bättre. 
Snart kommer snön och vägen plogas slät och fin. 


Leverans av maskindelar till ett Svea gäng, där Viktor skruvade. Killarna bjöd på kaffe och tårta i deras skogs koja. Trevligt. 
Idag har jag även kört timmerleden Björkberg, mot Harads. De första milen är ju asfalterade och bra vägfårhållanden rådde. Sedan blev det som väntat mycket smal grusväg, mil efter mil. Men den var "skön" att köra på eftersom den var nyligen grusad med flera centimeter grus. Det kändes gungit och svajigt att styra omkring. Det blev flera möten med timmerbilar och eftersom jag är mindre och inte har några timmerstockar lastade på takräcket, så är det jag som stannar på Mötes platserna. 
Tyvärr var den nygrusade vägen inte saltad ännu, golfen är numera beklädd med ett centimeter tjockt lager av sten damm. 
Som bilist är jag alltid trevlig mot Arbetare På Väg (jag blinkar/vinkar). Man ska ju vara tacksam att vägarna repareras. Det är ingen ide` att sura i bilen på väg stop och avspärrningar. 
Det är bara å tuta o köra!