allmecananneli

Idag har vi varit bortom Pajala på safari. Bilens temperaturmätare steg i takt med att vi kom närmare målet. Vilka trakter! Skogen krympte, det blev mer sump mark, vägen smalare och slingrigare... Mil efter mil, samma utsikt, ibland skymtade man en öde kåk...
Till slut efter över tre timmars bilkörning kom vi fram till målet, Kaonisvaara, bortom Pajala.
Idag lever ca 6500 norrbottningar i kommunen Pajala. Orten beräknas tre dubbla sitt invånarantal inom en tioårs period i och med gruvbrytningen. 
Det finns dock en likhet mellan Älvsbyn och denna kommun, nämligen att de bägge har 17 mil till Ikea i Haparanda.


Pajala har en blomstrande framtid framför sig. Man blir allt lite avundsjuk... Gruvnäringen har redan gett flera hundra arbetstillfällen till orten. En av Allmecans största kunder arbetar för fullt med att schakta bort myrmark och komma ned till berggrunden. Just nu har de kommit ned ca 16 m och har börjat att spränga berg.


Viktor på rampen till en 130 ton´s CAT grävare.

Vi har en, och ibland två mekaniker på plats eftersom det finns mycket att göra. Området som anläggs är milsvida platta nejder som ska bearbetas i flera år frammåt. Det finns altså just nu, inget annat där än just myr mark.


Vi fick möjligheten att åka på guidad tur och titta på alla arbetsfällt som bearbetades. Helt fantastiskt! Nybrutna vägar till ett helt nytt vägsystem...  


Lanthandel några mil från arbetsplatsen. Ett exempel på ett företagande som kan fortsätta sin överlevnad pga gruvbrytningen i närheten. 
 

Och så var det julpyntat på jobbet. Ni som inte riktigt ser vad som menas, kolla bildens mitt, högt upp. Det är en gran.
Den är skänkt av svärmor som ratat den för länge, länge sedan. Den tillhör de första modellerna som asiat länderna producerade till europa. Det är numera tydligt att de inte riktigt visste vad vi nordbor menar med ett julträd... Kanske producenterna tittat på ett foto av en liten nätt och behändig, rak och omogen planta... för att sedan förstora den, rakt av.
Nåja så tokig är den inte. Vi kan väl alla dra oss till minnes någon av våra förfäders "tragiska hörngranar" som tagits in till julens firande. Eller den där som tappade alla barren innan den ens kommit in. Eller granen som luktade misstänkt av något som djuren doftmarkerat...
Men det är bra att det finns atrapper till skogens växtlighet. Vi vill ju ha så många val här i livet.  
Huvudsaken att killarna är nöjda. Och de var dom. Tills någon undrade hur de skulle dansa kring den? Ja det problemet tar jag itu med imorgon. Vi ska ha ett personal möte om detta arbetsplats problem efter dagens slut. Så det blir övertid, utan ersättning för dom alla.
 

Så har det varit första advent.
Kerstin jobbade för Floristens bord på Forums marknad.


Gick ett varv på ortens affärsgata. Oj så fint alla butiksägare har gjort i fönstren!
Det känns modernt och bra att affärerna numera har öppet denna dag. De allra flesta av oss har ju minnes bilder av just denna dag som mycket kall och bister. 

Barnbarnet Wilma har träffat tomten och fått ett julklapp. Det gick bra tills tomten tog henne i armen och hoade. 

Lördagen bjöd på vackert men blåsig väderlek. Husvagnsgrannarna Brage och Ulla bjöd på het glögg värmd över öppen eld. Ja det är mysigt och ro givande att sitta vid elden i timmar med goda vänner... Knytkalas middag åt vi i Kåtan hos Eriks.


På den här breddgraden ligger numera ca en decimeter med ny snö. Det "knarrade" underbart under skorna när vi promenerade på området. 

Kåbdalis Järnvägsstation. 
Idag blev det aldrig riktigt ljust. 

   

Tur för mig att bilden blev lite dov...

Vi har ätit fredags afterwoork middag inne på puben för första gången denna säsong. Nu känns det som vanligt igen. Kylan och snön har anlänt, liften är igångsatt och det är åkande i backen.
 

Bara att gå förbi den här inrättningen ger mig frossa...
Idag var det min tur, ett sms påminde mig en stund i förväg. Det var altså helt omöjligt att "glömma" besöket.
Jag är så nöjd och belåten så här efteråt och känner mig barnsligt duktig att jag orkade stå ut hela stunden i stolen.
Men egentligen är ju personalen som ska rosas. Man vill ju inte byte arbetsuppgifter med dem. Dom är duktiga!


Jag samlar, i all enkelhet, på vaser. Gjärna i glaserad rustik keramik. Såna där som står kvar på marknader och loppisar på grund av sina dova färger och grova drag. Vasen på bilden kommer från Erik o Marias hus i Kåbban. Den var nära att den skulle ha åkt iväg till sin avrättning innan jag fångade den.
Vilken fin gåva!

Så var det helg igen, veckorna går så fort...
Och tur är väl det så att löneutbetaningsdagen närmar sig.

Jag och mamma besökte Piteå för inköp av julklappar och annat. Vi drack kaffe hos svärmor som jag skjutsat in på akuten fredag morgon. Hon lider svårt av sin KOL sjukdom och är inne för observation.
Svärmor, och speciellt jag, är mycket nöjda med alla vård hon fått genom åren. Man måste ändå säga att vissa instanser fungerar bra här i landet.   


Ja, som ni vet är det inte mycket aktivitet en lördag kväll i här i Nybyn. Vi besöt att gynna Älvsby Taxi för lite transport till centralare delar. Bilen kom inom en kvart, på bästa kvällstid, inte många körningar altså! Chauffören var en trevlig man, och vi pratade lite allmänt blandat. Vi fick veta att deras organisation kanske skulle förändras något pga för få åkande på helgerna... (de sista decennierna är det ju inte någon aktivitet direkt på Forum eller Sparta) Det hände visst ibland att kassan en helg blott landade med 1500 kr. Som ni vet räcker det ju inte ens till lönen för telefonisten.



 


 

Middagarna numera är det lite si och så med... Helt naturligt altså eftersom alla tre hungriga vargar har egna bon sedan något år tillbaka. Och nu gör vi som vi vill.. Helt underbart och härligt kravlöst. Gårdags kvällens meny var tudelad. Vi gjorde var sin maträtt, vilket innebar många kastruller och en något smärre trängsel vid bänken. Men vi åt det som tillagats tillsammans vid bordet. Och det är ju det som räknas. Jag äter inte bruna bönor med fläsk och han äter inte min goda pasta med tomatsås. Visst äter vi varandras mat som serveras på tallriken. Ibland blir de det ju inte mer än varma mackor i ugn. Vissa kvällar kommer vi hem så sent att endast sängen välkomnar. 
Det är gott att äta. 

Det blev en lång höst... Vi har passerat halva november och det är grönt ute.


Det här är skolan i byn. Jag menar att det varit en skola. I mitten på åttiotalet stängdes den, strömmen slogs av ett decenium senare.) Äntligen rivs den och några andra vrak i kommunen. Duktiga ungdomar från ungdomslinjen jobbar dagligen med dessa projekt. Bit för bit demonteras och sorteras alla byggdelar. 
Jag ser det hela som utveckling. Man kan inte driva en skola utan elever. Byborna protesterade säkert då denna skola skulle stängas. (Som i alla andra byar runt i landet) Vi vill ju inte ha några förändringar och vill gärna att allt ska vara som det är.
Detta är ett naturligt skeende i en mycket liten by. 

 
  

Så har det varit farsdag. Pappa har fyllt 67 år och tänker jobba fram till våren. Det sista arbetsåret arbetar han varannan dag, för att enklare kom ner i varv inför pensioneringen.
Kvällen tillbringades på Hotell Storforsen som annonserat om farsdags meny för alla utarbetade kvinnor. För visst är det så, en aktiv kvinna med familj kanske inte lägger ner allt krut på att stå en hel dag vid spisen.
Det är bra att det finns valmöjligheter om man har ekonomiska möjligheter altså...


Som vanligt, måste jag säga, var maten fantastiskt god!

Grattis Far!

Dagen var som gjord för eldning här på baksidan i, ja ni vet ju vars...
Solen tog sig inte ovanför tallarna här intill, helt naturligt eftersom det är vinter. Eller...
Det är fortfarande endast någon liten stackars minusgrad här ute. Ja, man tänker ju på dom som lever av en vinters kyla och snö. Typ biltest och skidanläggningar.
Just nu tittar Staffan på en skidtävling från Mora. Där åker man skidor på fjolårs snön som sparats under sågspån. Ja, tänk vad vi människor kan lägga ner tid och energi på... 

Men jag tänker på annat.
Mej själv tillexempel.
Ni ska få en kort översikt över gårdagen. Fredag=veckans sista arbetsdag;
 Vaknade och klädde mig. Morgon bestyren gick snabbt eftersom den halvtimme jag håller på med försök till frisyr, inte behövdes. Rufsade och skakade om kalufsen utan att spegla mig.
 Startade bilen och körde iväg mot tätorten. Innan jag nått destination stannade farbror polis av mig för körkortsvisning och blåskontroll. Det blev grönt ljus och jag åkte vidare. Men, hjärtat klappar eftersom jag har mycket stor respekt för just den myndigheten. 
 Hade mkt att göra på kontoret med viktig fakturering, med mm,  som skulle hinnas med före lunch. Då ringer våran revisor och vill gå igenom bokslutet. Hon välkomnades och mötet var över på någon timme.
 Dagens lunch skottade jag i mej med på Allmec med Erik o Staffan.
 Åkte hem för tvagning, parfyrmering och "finklädning" med vidare transport till havsbadet.
 Dolt nummer har larmat (!) på min mobil sista veckorna. Till sist svarade jag, lyssnade på deras förslag och naturligtvis, eftersom jag heter Anneli Johansson,  sa jag JA...
Kl tre entrade jag in på pite havsbad 
 Sminkning och fotografering mot betalning... När i ungdomens dagar trodde man, en vanlig person, att man skulle våga göra något liknande... 

Och här är en av bilderna.

Att sminka en 40-plussare kan inte vara någon lek...
Smink tjejen tvingades först att kratta upp mina ögonbryn för att hitta ögonen... 
Att lägga på en ögonskugga, med så många skuggiga ögonveck, vilket tillförde att hon tvingades använda tre dubbelt med ögonskugga... Ja, ni förstår ju varför inte jag sminkar mig varje morgon. 

Jag är som ni vet, trots allt nöjd med mig själv.
Men det är roligt med lite nyheter. 

Så blev det. 











 
      

Allhelgona helgen i Kåbdalis bjöd fortfarande på varm väderlek. Oavsett väder är blir man ju alltid hungrig, fastän det bara var några timmar sedan man åt sist.
Här har vi och grannarna, Yvonne och Ulla gått över till Kårleones restaurang för mat och dryck.
 

Brage, Staffan och Sture, våra respektive som hade lyckan att få sitta mittemot oss vid bordet.
Jag åt tre rätters med bla vild and. Dessutom drack jag husets rekomenderade viner till detta.

Ja, det blev ju lite eftersnack med drinkar till efterrätt.

Broder Erik bjöd sina systrar på lunch i Kåbban under fredagen. Oj, så gott med Bullens varmkorv!
Burkarna värmdes sedvanligt på den ved eldade kaminen. Mums.

Just ny har jag myslördag  morgon i husvagen med radio P4. Staffan är just nu ute med grannen på fisketur. Återkommer hur det gick med fiskelyckan...

Äntligen har camping grannarna här intill kommit... Roligt att träffas igen.
Nu inväntar vi bara snön.


  

Som vanligt är det lite problem med att få med sönerna på bild...
Vi får väl koncentrera oss på det vackra i mitten, Ella och Wilma.

Stina har kommit upp till sveriges finaste landskap, norrland. Som vanligt åkte hon tåg och det var bara en timme försenat. 
Inatt har hon och Ella sovit här i gästrummet. I förmiddags har vi haft lyxmorgon med frukost och prat.


Ikväll känns det som jag vunnit högsta vinsten...
För något år sedan köpte jag nya köksgardiner i beige lin. Tyget såg så fint ut på bilden, ja hela uppsättningen såg ut att även kunna passa mitt kök. Men ack och ve... Det såg ut som om jag hängt upp gamla potatis säckar från andra världskriget...
Nåja, jag är inte den ende som gjort felköp här i livet. Det som är snyggt hos andra kanske inte alltid passar en själv.
Nu är gardinlängderna färgade vackert julröda i väntan på högtiden som kommer.